Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ver honom slå en minnespenning med inskrift:
”åt skalden, tänkaren, medborgaren, vännen” *.
Denna utdelades vid hans jordafärd, som med
stilla högtidlighet ägde rum på Jakobs
kyrkogård. Klockringning hade han undanbedt sig
med de orden: ”denna musik har aldrig roat mig
sjelf; jag vill ej dermed plåga andra”. Mer än
en af de närvarande har beskrifvit den allmänna
sorgen vid denna akt, den majestätiska
tystna^-den och särskildt det rörande ögonblick, då den
gamle vördnadsvärde Gyllenborg, ur stånd att
beherrska sin känsla och längtande att ännu en
gång omfamna den han hållit så kär, kastade sig
med utbredda armar öfver likkistan. Och när
nu denna, med sin friska lagerkrans på locket,
sänktes allt djupare och djupare ner till den
moderliga jordens sista trogna famntag, då glänste
tårar i allas ögon, och genom vännernas krets,
genom åskådarnes leder, snart genom hela Svea
land, gick en enda djup suck: ”Kellgren är borta”.
Och ännu långt efteråt, då ingen lyra mer sjöng
som hans, och intet skratt mer klingade som
s hans, och ingen röst höjdes att så föra
sanningens talan, ingen arm att så mota förtrycket,
skingra villorna, krossa fördomarna; men
dårskapen nu åter kommit lös, och vidskepelsen
predikade på torgen och inom sjelfva
konungabor-gen tände nya rökverk på nattliga altar, då
hördes åter från bröst till bröst samma dofva suck:
Fram sidan visade hans bröstbild, efter Sergels byst, om*
skrifven af hans namn. A fränsidan lästes: Poetce,
Phib-sophoy Civi, Amico lugentes Amici. MDGCXCV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
