Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visar sig med gravitetisk gång och icke sällan
i allvarets högtidliga drägt. Det är som njöte
han af att beskrifva njutningen och frossade
med dröjande välbehag i skildring af ämnen,
dem han i sjelfsvåldig lek framkallar med be-
rådt mod, utan att göra sig samvete af att han
härvid icke blott sönderrifver diktens lätta flor,
men undanrycker anständighetens slöja, öfver-
raskande är att redan nu i hans första episka
dikt röja spår af sådan oart, och detta på ett
ställe i andra sången, der ämnet alls icke gifver
anledning dertill, utan det betänkliga skilderiet
förekommer rent af intvingadt*.
I samma sång höras från Kvasers läppar
följande profetiska ord:
När mörka skuggor öfver Thule hvila
Och Svea sorgsen höljer sig i flor,
I sensta åldrar Odin dit skall ila
Ur Gimles salar eller fjerran bygd,
Hans anblick lugna tårarne, som svalla,
Förgätna dygder jubla i hans skygd,
Och guden ’Okänd låta CARL sig kalla.
Denna skaldens artighet mot kronprinsen Carl
Johan, hvars brinnande beundrare han visar
sig vara äfven i flere af sina lyriska sånger,
må här anmärkas af det skäl, att kretsen af de
lefvande personligheter, till hvilkas lof
Stagnelius strängar sin lyra, är så ytterst inskränkt,
likasom tillfällighets-poesien i allmänhet är för
honom främmande. ’
Tredje sången af Gunlögs-qvädet erbjuder
flera ställen af hög poetisk skönhet. Efter oför-
’ Sami. Skrifter I: 136, v. 7—11. Eiclihornska uppl. 1868.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
