- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Band 5. Minnesteckningar /
230

(1856-1881) [MARC] Author: Carl Wilhelm Böttiger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rättadt ärende har, på den nattliga återfärden
från Suttungs hof, Kvaser, ”sångens gråa son”,
lagt sig till hvila vid Brages sida på den mjuka
mossan i en berggrotta. Hans sömn störes af
underbara profetiska drömmar. De förebåda i
hemska syner hans snara död för våldets hand
och, derefter, i leende bilder hans upptagande
till gudarne i Valhall. Vaknad, bestiger han i
morgongryningen denna skyhöga skogbekrönta
bergsklippa vid hafsstranden, der vi sett honom
i poemets början, och här vidtager således den
berättelsens tråd, som allt hittills varit afbruten
genom inskjutna episoder om Kvasers förflutna
lif. . Det är under vandringen opp till denna
klippa, der han, i mörka dödsaningar, för sista
gången vill möta den snart uppgående solen,
som han af skalden sålunda skildras:

”Min dag är ute” — så med blödig röst
Den gamle suckar. Kulna morgonvinden
Det gråa skägget Jlägtar kring hans bröst,

Kring pannan håren. Öfver bleka kinden
Sig tåren smyger. ”Ute är min dag!

På svarta vingar dödens timma stundar.

Min röst i menskors glada brödralag
Skall evigt tystna, och i sångens lundar
Min harpa tiga. Godt, jag skådat har
I fridens dalar ljuft mitt lif för rinna.

0 må de stunder, ödet mig än spar,

.1 samma njutning, samma lugn försvinna!

Der stolt i furors evigt gröna skrud
Sig bergets kullar öfver stranden höja,

% Der vill jag gamle, gent mot dagens brud,

1 stilla tjusning under lof sång dröja.

O häf din rosenkrönta hjessa opp

Från österns bäddar, gyllne morgontimma,

Att än en gång må anden i min kropp
Som lärkan fröjdas i din purpur strimma!’* —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:37:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcwsaml/5/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free