Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då brodern grymt i hårda länkars band
Vid marmorpelarn isgrå skalden fäste.
Som aftondimman tyst på klippans topp,
När månens skimmer sig kring nejden sprider,
Han står der fjettrad. Naken är hans kropp,
Och blott en kolsvart offerbindel vrider
Sig kring hans hufvud. Marmorkall han står
Och väntar tåligt dödens bittra smärta;
I hjeltens öga bäfvar ej en tår,
En suck ej stiger ur hans klämda hjerta.
Vi erinra oss, att, enligt fornsagan, det
oskyldiga blod, som nu för den blixtrande knifven
göts ur detta hjerta, blef genom en egen
trans-substantiation det sedan så prisade skaldemjödet,
poesiens egen gudadryck. Redan dess fall ner
i den gyllne offerskålen ljöd musikaliskt,
Och denna blod, som nyss så varm och röd
Från skaldens sår i skålen forsat neder,
Förbytes hastigt i ett guldgult mjöd
Och ljufva ångor öfver rummet breder.
En hittills osedd norna har emellertid skyndat
till, hotat mördarne med en snar hämnd, och
strängt befallt dem att tills vidare i bergets
innandömen noga förvara både det dyrbara
blodet och den gyllne harpan. Under jordskalf,
stormhvirflar och ur berget uppstigande
svafvel-dunster åtlyda de skrämde dvergarne nornans
befallning.
Fjerde sången förer oss tillbaka till
Sutt-ung, som från Jothem nu dragit ut med hela
sin brokiga här för att anfalla Odin. Tåget
anländer en afton till den vilda skogstrakt, der
dvergarne hafva sin smedja. Suttung, förbittrad
öfver att ej finna färdig den nya rustning, han
af dem beställt, svärdet, som alltid segersällt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
