Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunlög nu sättes att strängt vaka. För henne,
dottern af sin dödsfiende,,brinner ännu alltjemt
Odin af en oemotståndlig kärlek, tappar både
stridslust och lefnadsmod, och" ger sig ingen ro,
förrän han uttänkt ett sätt att vinna både Gunlög
och den skatt, som hon vaktar. Rufvande
här-öfver, och tärd både till själ och kropp,
uppdrager han åt Thor befälet öfver Asahären mot
Suttung.
Längre är ej den fjerde sången utförd, och
äfven af de två öfriga återstå, såsom redan är
nämndt, endast afbrutna stycken.
Den vise Mimer har låtit Odin förstå, att
Jotarne aldrig kunna öfvervinnae, förrän
Kva-sers harpa och blod kommit ur deras händer
öfver i Asarnes. Det gäller således att kunna
från Hjalmar locka den ena, från Gunlög det
andra. Hvad Hjalmar beträffar, förklarar Mimer,
att den enda utväg, som härvid kunde lyckas,
vore qvinnolist, och han råder Odin att i det
fallet vända sig till sin dotter Fröja. Hon
ut-. väljer bland sina tärnor den skönaste och låter
denna i rik, förförisk jagtdrägt uppträda inför
Hjalmar som skogsgudinna och bönfalla om hans
harpa, i utbyte mot sitt koger med ädelstenar,
sin båge af guld och sina pilar, som äro
förtrollade. Skatterna motstår Hjalmar lätt, men
icke kärleken, icke skönhetens lockelser.
Villrådig, betagen, vill han för henne offra allt, allt
utom harpan; men — vacklar, och slutar med
att offra äfven den. Hela denna målning, för
sagans text främmande, bär drag af en sjelf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
