Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tager man också för alltid afsked af alla de
personer, som i dess berättelse uppträd t. Sjelfve
den unge > älskaren hörs ej vidare af. Först i
poemets slutrader heter det om honom:
Hur ledgen Adolf blef, när han tillbaka kom
Och ej sin Blenda fann, kan utan möda gissas.
%
Man finner lätt, att, utan all skada för
sammanhanget, hela den första sången hade kunnat
inskränkas till en eller två »tanser, som, vid
poemets början, angifvit situationen, berättat
männens uttåg till kriget, och antyd t det
ömhetsband, som fäste poemets hjeltinna vid den
frånvarande kungasonen. En yttrad förmodan, att
stycket ej är afslutadt och att det må hända
varit författarens afsigt att tillägga en sjette
sång, som gjort den första mer berättigad, kunne
vi ej dela. Redan den omständigheten, att poemet
fans ligga till tryck renskrifvet, kan vittna
der-emot; men ännu mer, att det tvärskurna slutet
synbarligen är i stil med hela den föregående
behandlingen, der bakom de uppträdande
personernas rygg skalden ofta gör sig lustig på
deras bekostnad. Han slutar nu med att roa
sig äfven på läsarens, genom att göra honom
det sprattet att ingenting vidare få veta.
Slutligen, och utan att här uppehålla oss
vid åtskilliga vidunderliga öfverdrifter i
beskrif-ningen t. ex. af den unga bondflickans
praktfulla hvardagsdrägt eller af Danskarnes feghet,
som endast ger vika för deras anförares rönnpåk,
må erinras om den föga lyckliga afvikelsen från
sagans mening, i det Värendsqvinnan här fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
