Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
står icke som frimodig sköldmö i öppen fejd,
men som listig och grym lönmörderska under
synnerligt betänkliga förhållanden. Motivet hos
sjelfva hufvudpersonen är mindre
fosterlandskänslans tändande eld än den enskilta
hämndens furielåga. Det är ock derföre som Blenda,#
redan i ögonblicket efter sitt utförda dåd,
öfver-låter sig åt ångerns slitande qval, känner ett
helvete brinna inom sitt bröst, och går i kloster
för att gömma sin blygd och aftvå sina
blodfläckar. Sä sörjer icke den, som vet sig hafva
gripit till stålet endast och allenast för att värna
sin hotade fosterjord.
För den bäst anlagda och i allo mest
fulländade af sina episka dikter hade Stagnelius
hemtat ämnet från sin närmaste granne öfver
sjön, jätten, som midt emot hans lugna
barn-doms-ö låg med armarne utsträckta till rof,
hvi-lande sitt hufvud mot den eviga snön och
badande sina fötter i de ljumma vågorna af Svarta
hafvet. Från denne koloss hade de mot hans
strand slående Östersjöböljorna hviskat i hans
öron en nära tusenårig legend om den store
Wladimir, huru på en gång Museimän, Judar
och kristne, de sednare både af den Romerska
och af den Grekiska kyrkan, hade täflat om att
vinna honom för sin tro, men huru den mägtige
hednafursten omsider, genom sin kärlek för en
Grekisk kejsardotter, den sköna prinsessan Anna,
bevektes att låta sig döpa och med hela sitt
folk öfvergå till den Grekiska kyrkan, hvars lära
hans farmoder Olga tillförene antagit. I väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
