Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufvudstad, Konstantinopel, var hon kommen att
i ett af klostren i den stad, hvars stormning
nu gjort henne till fånge, besöka en döende, nu
redan död, väninna. Dennas, Evdoxias, historia
utgör här en vacker episod. Den ridderlige
sjelf-herrskaren qväfver sin böjelse som älskare för att
uppfylla sina pligter som ädel beskyddare och
värd: han återgifver sin sköna fånge den frihet,
hon nu beröfvar honom, och lofvar att
påföljande dag sända henne med säkert följe till
den kristna kejsarstaden.
I tredje sången, den sista af poemet, yppar
Wladimir i afskedets stund sin glödande kärlek.
Af en hedning, en fiende till hennes tro, kan
Anna ej mottaga den, hur mycket än redan i
hennes hjerta talar för honom. Hon reser,
öfver-hopad af dyrbara skänker. Under vägen
öfver-fallen af en förfärlig storm, finner hon gästfritt
skydd i grottan hos en from eremit, den helige
Antonius, som helsar henne såsom Wladiinirs
brud och profetiskt förku«mar hennes sköna
bestämmelse
att till den eviges tjenst otaliga slägter församla.
Profetian målar på samma gång Rysslands
framtida . storhet och slutar med en siarblick på dess
role i den verldsstrid, som, då poemet skrefs,
nyligen var utkämpad mot tidehvarfvets jätte:
Djupare skådar min blick i tidernas heliga mörker:
Se, ur sin egen qved Europa sig föder förderfvet.
Fjerran på Seinens blommiga strand en hotande jätte
Stiger mot himlarne opp, och jorden under hans fötter
Ängsligt suckar, ifrån guldförande Tagits till Neva.
Kyrkor och kloster sköflar hans arm och, slutna i kedjor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
