Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drömmar, sitter vid sin båge, erinrar henne om,
att tiden nu är inne för löftets uppfyllelse. Hans
ord tränga som dolkar till hennes hjerta, men,
hur detta än blöder och svider, är hon redo
att lyda. Man ser henne redan uppstiga i den
v vapenmålade, med snöhvita hästar bespända vagn,
som skall föra henne till ett kloster i Novgorod,
och skalden liknar henne i detta ögonblick vid
en ung Bramin-enka, som bestiger bålet. Denna
liknelse är utförd i följande sköna distiker:
–Sä stigen vid Ganges’
Ambradoftande strand Braminens enka på bålet,
Glödgad ännu af ungdomens eldt än skapad för nöjet.
Fåfängt ur silfrade moln, bland herrligt blommande palmer,
Midnattsmånens kristalliska sken bestrålar de ängar,
Der med violen nyss hon krönte de flygande håren,
Lekte i tärnors skämtande kor och ledde dess dansar.
Död är den arma för verld och natur. Det mägtiga bålet
Stundligt växa hon ser. Nu facklorna vänta. Nu samlas
Vänner och slägt, och marken är höljd af gapande hopen.
Dödens förtviflade mod det bäfvande hjertat då fattar,
Och med facklan i hand hon dristigt bestiger sin andra
Fasade brudsäng. Än ett farväl åt föräldrar och vänner
Sänder hon mildt från sin lågande tron, sitt sprakande läger,
Tills som en gudasyn hon i växande lågor försvinner.
Hammarsköld har kallat deima dikt
idylliskt-episk, men redan af hvad nu blifvit anfördt
lärer kunna tagas för gifvet, att i den oss för
öfrigt obekanta planen icke det idylliska, utan
det tragiska, eller åtminstone elegiska, ingått
som hufvudsaklig beståndsdel.
Man kan ej annat än med stigande undran
betrakta en skaldeverksamhet, som, inskränkt till
ett så ringa tid mått som tio eller elfva år,
utbreder sig åt alla diktens himmelsstreck och,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
