Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
just de ställen i hans dramer mest tjusa och
gripa oss, der den qväfda lyriken får luft och
antingen smyger sig in som monolog eller bryter
ut som kor. Och i viss mån kan med rätta
sägas, hvad också redan blifvit sagdt, att
Stag-nelii lyrik klarast och rikast uppenbarar sig i
hans dramatik *. ”Eljest nog mycket benägen att
hänsmälta i en musikalisk suck, der lifvets hela
betydelse upplöses i trånad och saknad, får hon
der likasom mer konsistens och kropp, genom
den mästerligt begagnade dialogiska formen och
det handlingsförhållande, hvari de talande och
samtalande personerna af skalden försättas”.
Om vi nu, vid öfvergången till ett närmare
betraktande af vår skalds mångskiftande lyrik,
först stanna vid hans, af Svenska Akademien
belönade, ”Sång till qvinnorna i Norden”, sker
detta icke med anledning af poemets framstående
förtjenst, utan blott med afseende på, att detta
är det enda, hvartill han inför allmänheten
erkänt sitt författarskap. Det är icke ett af hans
bästa. ’ Der är mer grannlåt än fägring, mer
artighet än värma, mer retorisk ståt än poetisk
innerlighet och sanning. Mindre ur sitt eget
hjerta än från verldens alla fyra hörn har han
tagit färgläggningen till den fosterländska
qvin-nans bild, och när den nordiska mytologien icke
räckt till, har han plundrat den Grekiska. Cypria,
Astrea, Pallas och Venus få stå bi, när Freja
icke förslår, och från Rom hitmanas Lucretia
Jfr Atterboms torut citerade skrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
