Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med i en af hans Psalmer — han har skänkt
oss flera sådana af djup innerlighet — har
inmängt sig ett ”papaverdoft”, och i en annan af
dem målar han källans klarhet med uttrycket:
”källans jaspis”. Stundom är det visserligen
till förhöjande af versens musik som de präktigt
klingande orden blifvit framlockade, men detta
skäl är långt ifrån att vara det enda. Man kan,
med all beundran för hans hänförande
naturmålningar, icke undertrycka den anmärkningen,
att i hans poesi icke ens den yttre naturen
framstår i sin omedelbara sanning, utan att äfven
hon, på sätt och vis, uppträder i kostym, en
mer eller mindre utsirad. Allt detta stod i
sammanhang med den enslige skaldens
underskattande af hela den honom omgifvande
verkligheten. »Han ansåg den för ond, olycklig och
förtappad. Han försmådde henne, höll henne,
så vidt ske kunde, på afstånd från sig och, långt
ifrån att i sina dikter vilja framställa eller
idealisera denna verklighet, var det åt sina egna
ideal, som han der sökte gifva en högre realitet.
Af samma skäl derföre, som han, episkt och
dramatiskt, målar historien på fri hand, smyckar
han, lyriskt, alla yttre föremål så kostbart, att
vi någon gång ha svårt att känna dem igen.
Särskilt skulle de Saronska liljorna, just derföre
att de växa på helig mark, i vigd jord, ha
vunnit på att vara mindre brokiga, och tilltalat
oss vida mer, om de fått behålla sin hvita
naturfärg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
