Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kristendomens kärna mer och mer kommer i
dagen. Alla öfriga äoner träda då i skuggan
För den, som hängde, prydd af tornets krona,
I rosenröd försoning sskrud på korset;
all skönhetens dyrkan gifver vika för hans
tillbedjande, hela diktens fabelverld bleknar för
hans åsyn:
Fly måste Venus, den af svanor dragna,
Violbekrönta, lekande gudinnan,
Begärets moder; fly den falske solgud,
Som harpan slår i Pindens lagerskogar;
Fly måste diktens alla gudamagter,
Mångfalden för det eviga, det ena,
Der helgelsens och korsets ord predikas,
Der blod och tårar mystiskt Gud försona,
Och Jesus tronar i serafers kor.
Att vi länge uppehållit oss vid ”Liljor i Saron”,
kan rättfärdigas redan af de utdrag, vi ur dem
anfört. Ingenstädes i sina dikter är Stagnelius
mer egendomlig än här, och i intet annat lands
litteratur finne vi till dem ett motstycke. Det
är blott skada, att det tjusande skimmer, som
hvilar öfver flera af dessa österlandets blomster,
hos andra lidit afbräck genom mystiskt töcken
eller metafysisk flygsand, äfvensom att i deras
stundom alltför prålande drägt ligger ett
misskännande af kristendomens höga enfald.
Flytte vi nu vår tanke till öfriga ämnen
för den Stagneliska lyriken, faller oss genast i
ögat fåtalet af sådana, som beröra den yttre
verlden och dess tilldragelser. Så inåtvändt var
detta skaldesinne, att, om vi undantage de tre
sångerna öfver ”Slaget vid Salamanca”, ”Slaget
vid Vittoria” och ”Slaget vid Waterfoo”, de tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
