Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från det svarta hval/vet neder,
Ingen broder ömt ledsagar,
Ingen vänlig fackla lyser
Mina fjät i ödemarken.
A llt, hvad förr mitt hjerta önskat,
Hvad som villkor nyss jag ansåg
För mitt korta lif på jorden,
Flyktar i ett evigt fjerran. —
Känslan af mitt eget väsen,
Af mitt eget qvalda väsen,
Blott är öfrig. Hör mig, himmel:
Mörda denna grymma känsla!
Sänd från eterns regioner
Ned en engel, som mig skördar! —
Jag är bönhörd. 0 han kommer!
Vingen doft i natten susar,
Och den hvita manteln flägtar,
Och det skarpa svärdet blixtrar,
Svärdet, som skall sönderhugga
Lifvets jemmerfulla knutar.
Dolda, underbara väsen!
Säg, hvad vill du? Ej mitt öga
Mägtar låsa i ditt öga,
Ej din mening kan jag fatta.
Stränge, kommer du som ovän,
Dölj det icke, att mitt hjerta
Döende må dig bespotta!
Kommer du som himlens budskap
Ned med fröjdens evangelium,
0 så säg det, att med kärlek
Jag må störta dig om halsen!
För grafven jag ej bäfvar,
Så fridsam kullen år.
Quds kärlek vänligt sväfvar
I vestanflägtar der.
Så lugnt i jordens sköte,
Så gudatrygg, man bor:
Och solens ljus i möte
En verld ur natten gror.
Ej mer af nöden smärtadt,
Ej gäckadt mer af hopp,
Det sönderslitna hjertat
I blommor löses opp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
