Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mästerskap öfver språket? Här upprepa vi hvad
Atterbom en gång yttrade: ”aldrig har vårt
modersmål klingat skönare från någon skalds
harpa: det blommade under hans fingrar: vid
hvarje nytt ackord slog det ut en ny rosenknopp”.
Utan att i ringaste mån försumma den melodiska
sidan af språket, den hos oss vida mer
utbildade, var det företrädesvis på dess harmoniska,
som han öfvade sin trollmagt: det var åt den
metriska versen han gaf ett välljud, som man
förr varit van att finna endast hos den rytmiska.
Man behöfver blott höra hans ode ”Endymion”:
Sköri, med lågande hy och slutna ögon,
Slumrar herden så lju/t i månens strålar.
Nattens ångande vindar
Flågta hans lockiga hår.
Stum, med smäktande blick och våta kinder,
Honom Delia ser från eterns höjder.
Nu ur strålande charen
Svåfvar hon darrande ned.
Och af klarare ljus vid hennes ankomst
Stråla dalar och berg och myrtenskogar.
Utan förerska spännet
Trafvar i silfrade moln.
Herden sofver i ro. Elysiskt glimma
I hans krusiga hår gudinnans tårar.
På hans blomstrande läppar
Brinner dess himmelska kyss.
Tystna, suckande vind, i trädens kronor!
Rosenkransade brud, på saffransbäddar
Unna herden att ostörd
Drömma sin himmelska dröm!
När han vaknar en gång, hvad ryslig tomhet
Skall hans lågande själ ej kring sig finna!
Blott i drömmar Olympen
Stiger till dödliga ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
