Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På samma sätt har i vårt språk aldrig
tillförene den femfotade jamben haft ett sådant
ljudfall, en sådan spänstighet, en sådan
metallklang som hos denne skald. Det är också i
denna starka utbildning af hans diktspråks
harmoniska element som man har att söka
förklaringen, hvårföre hans poesi i allmänhet bättre
egnar sig för deklamation än för tondiktning;
ty om än förtjusande undantag finnas, sådana
som ”Necken” och ”Amanda”, står dock ofta
tonsättaren förtviflad att här i blotta språkets takt
och harmoniska talförhållanden finna musik på
förhand, finna sitt eget arbete till en del
undan-gjordt. Alla de ljudskatter, hvilka vårt
malm-rika tungomål gömmer i sina djupa schakt, allt •
dess silfver och allt dess jern, hade denne tyste
ensling en egen slagruta att upptäcka, en
förunderlig konst att uppsmälta och en nästan
förledande lätthet att utsmida och att, efter
be-hof, ja stundom utöfver behof, utprägla, inpassa
och förbruka. Det är derföre som af hans vers,
redan i dess yttre form, örat vanligen smekes,
men också någon gång kittlas och icke så sällan
skakas, allt eftersom den sjunger som en flöjt,
eller klingar som en glasharmonika, eller klagar
som en själaringning. För honom var det lika
omöjligt, som för Greken, att till det skönas
omslag nyttja en skroflig yta, eller inkläda en
poetisk tanke i en knagglig form, hård för
tungan, skärande för örat. Redan som musikalisk
ordkonstnär intager derföre Stagnelius ett aktadt
rum i vår vitterhet, och har i detta, som i andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
