Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nad fläck af jorden, der det går godt an både att
födas och att föda sig.
Någon synnerligen romantisk födelseort har
jag emellertid ej att skryta af. Naturen omkring
Vesterås talar för det mesta ren prosa. Och dock
— på mig gör dess återseende hvarje gång ett
poetiskt intryck. Det är barndomsminnen, som
öfver allt der komma mig till möte: från sjö och
å och berg, från böljande åkrar och vänliga
landställen, ja, från sjelfva de långa pil-alléerna och
de föga väl bebygda stengatorna, med sina ångor
af viktualier och sin musik af skramlande
stång-jernslass. Långt vackrare vikar än Vesterås-fjärden
har onekligen Mälaren att bjuda på; men för mina
ögon har dock denna fjärd något eget fängslande,
der, sedan man lyckligen passerat eller kringgått
den dryga dubbelraden af rödfärgade hamnbodar
med deras lager af malm och spannmålssäokar,
den plötsligt breder ut sin glittrande yta, skjuter
opp sina yfviga holmar, och bär på sin rygg raska,
ilande seglare. När jag då från brohufvud —
hamnbryggans yttersta spets — skådar ut öfver
den milslånga fjärden, som vid Ridön mötes af
tvenne andra, Granfjärden och Blacken, så har
jag på den utskjutande stranden till venster det
grönskande Viksäng, det hvitskimrande Hessle, till
höger det skuggrika Fullerö, och framför mig
simma såsom profbitar på Mälarens tolfhundra öar
de tre Hästholmarne och detta sagorika
Amund-grund, som fått sitt namn af en Vesterås-biskop,
Amund, hvilken, jemte hela sitt följe, der skall
hafva drunknat, på återfärden från ett gästbesök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
