Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos sin embetsbroder, biskopen i Strengnäs. Det
var denne Amund, S:t Davids närmaste efterträdare
och således den andre i ordningen på
Vesterås-biskoparnes långa stamträd, om hvilken ännu, efter
mer än sjuhundra år, en sägen förtäljer, att han
varit så högfärdig, att han alltid, livar han gick,
lät bära ett gyllene kors framför sig. När han
gick till botten vid Amundgrund, blef förmodligen
korset qvar på stället. Så trodde åtminstone jag
i mina goss-år, då jag der såg ett gammalt
träkors skjuta opp öfver vattubrynet, och, när
sol-strålarne lekte derpå, var det ej utan, att jag ännu
tyckte mig skönja spår af att det fordom varit
förgyldt.
Vesterås har, om icke fler, åtminstone en stor,
sublim tanke. Fri och djerf, luftig och lätt,
stiger den rakt mot höjden som en skyhög solvisare.
Det är en jättespira, som beherrskar den låga
köpstaden och ser den stolt öfver hufvudet: en
omvänd vigg, som skjuter fart uppåt och möter
himmelens viggar på halfva vägen för att bjuda dem
spetsen. Jag märker, att jag faller i extas vid
blotta tanken på det väldiga dome-tornet, min
äldste barndomsbekant, väckaren af mina första
poetiska aningar. Och det är ej att undra på.
Mina tidigaste minnen gro i dess skugga. Visaren
på dess urtafla har pekat ut min födelsestund och
mina lärotimmar, klockorna under dess hvalf hafva
ringt mig till både kyrka och skola; jag har vid
deras djupa, gripande klang följt både fader och
moder till grafven. Ett tyskt ordspråk säger: »det
är sörjdt för, att träden icke växa opp till him-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
