Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En annan kusin till mm far var en gammal
fattig fröken Dtlben, som lefde nära Vesterås på
en herrgård, der hon hade uppsigt öfver
hönshuset. I sitt armod tog hon med tacksamhet emot
aflagda kläder af min mor. Detta oaktadt höll
hon mycket på sin börd, och blef en dag mycket
förfärad, då min far, på hennes fråga efter kusin
Lovisa, min fars ena syster, erfor, att denna nyss
hade gift sig med en skräddare i Stockholm. »Herre
Gud», ropade hon, »min kusin gift med en
skräddare!» »Ja», inföll min far, »men han heter
Axelson, och jag undrar, om han ej möjligen kan vara
af den gamla adliga familjen.» Denna tröst tog
gumman till godo.
Jag har förut nämnt om min fars gästfrihet.
Den var företrädesvis rigtad åt resande och
främlingar, dem han gerna inbjöd till sitt torftiga bord,
ofta så sent inpå middagsstunden, att det vållade
min mor liten förlägenhet. När hon då ibland
yttrade sin tvekan om att hafva godt nog att
bjuda främmande på, brukade han säga: »äro de
våra vänner, så nöja de sig nog, och äro de det
icke, blir det i hvarje händelse för godt åt dem».
Sjelf var han mycket återhållsam både i mat och
dryck. Deremot försakade han ej gerna någon
qväll sitt spelparti. Han fick det vanligen på den
närbelägna klubben, från hvilken han hemkom,
sedan vi ätit qvällsvard och voro färdiga att på
knä göra vår aftonbön. I denna deltog han då,
sittande på en stol ner vid dörren. I den kalla
domkyrkan vågade han sig sällan, men läste sin
söndagspredikan ur Ekmansons postilla, sedan först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
