Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en gammal perukmakare skött om hans hår och
flätat om stångpiskan. Efter gudstjensten var
vanligen stor mottagning i hans eget rum af stadens
förnämligare borgare, som då, hemvändande från
kyrkan, af honom undfägnades med en kyrksup
af de utsöktare bränvins-sorter, hvilka förvarades
i ett kontor, till hvilket ingen annan än han sjelf
hade nyckeln. Hans nämnda rum hade
orange-färgade tapeter och låg vid sidan af apoteket,
dit han kunde se in genom en mindre glasruta i
dörren. Jag glömmer aldrig det intryck, som
åsynen af hans åldriga anlete bakom denna ruta en
gång gjorde på mig. Det var mig tillsagdt, att
icke, såsom ibland hade händt, bedja provisorerna
gifva mig slantar ur penninglådan till knäck eller
annat slisk. »Om det också icke är mer än tre
styfver om dagen», hade min far sagt, »går det
på året till nära sex riksdaler.» En dag hade ute
på apotekstrappan en gumma slagit sig ner med
en korg af förförande knäckar. Jag sprang in i
apoteket och bad en af provisorerna att få en
slant. I detsamma han gaf mig den, blickade jag
ovilkorligen åt glasrutan och såg bakom den min
fars ansigte. Det uttryckte ett sörjande allvar.
Jag lemnade igen slanten och bad sedan aldrig
mer om någon sådan. Icke med ett enda ord
förebrådde han mig sedan min olydnad. Att han
med tyst ogillande åsett den, var mig nog, och
mer än en gång sedermera under min ungdoms
frestelser förekom det mig, som såge jag ännu min
gamle fars allvarliga anlete bakom rutan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
