Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fors och smedjornas hammarslag lifvade och
uppfriskade mitt sinne.
20. Vänskap i lif och död.
Under mina båda terminer i nedersta klassen
af gymnasium, satt främst i den öfversta en
ader-tonårig yngling med ett vackert, blomstrande
utseende. Utmärkt både för studier och seder, stod
han särskildt i anseende såsom hela
gymnasiikorp-sens ordförande. Mig var det derföre en icke
liten heder, att framför andra blifva af honom
omfattad med den ömmaste vänskap. Men, tre
år yngre, ansåg jag mig honom i mycket
underlägsen, och kände mig understundom förlägen för
de passionerade utbrotten af en tillgifvenhet, som
jag gerna ville förtjena, men icke i lika kokande
grad var i stånd att besvara. Han var en ädel
natur, men öfverspänd utan att vara poetisk, i
botten god, men med ett häftigt och kantigt lynne,
och icke utan anlag för misstänksamhet. Han hade,
äfven i den nyare litteraturen, vida större
belä-senhet än jag. Schiller, som jag då ännu blott
kände till namnet, var hans afgud, och Don Carlos,
äfvensom brefven till Julius, hans favorit-lektyr.
Han ryckte mig opp till nya åsigter af verlden
och lifvet, men det kostade mig möda att följa
hans flygt, och idé-utbytet från min sida kunde
ej blifva stort. Vanligen var det blott han, som
talade; jag var för det mesta ej annat än öra.
Härigenom kom jag redan från början till honom
i en oklar och falsk ställning, så till vida, att vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
