Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till åratal, och, ehuru han i Upsala hade ett par
vindsrum stående för sin räkning, kom han
ytterst sällan dit, ofta icke någon enda gång på
hela året. Jag förmodar, att han var fattig, men
hade en liten pension att lefva af, som godt räckte
till, när han på detta sätt lefde hos andra. Med
all sin vänlighet mot barnen, hade han ett
kantigt lynne, och kunde vara både retlig och retsam.
Med godsets äldre personal stod han på god fot,
men lefde ofta i kif med den yngre betjeningen,
för hvars sätt att elda, sopa, damma, skura eller
servera och passa upp, han hade stränga falkögon.
Nya bekantskaper smakade honom sällan i början,
och han hade sitt egna sätt att leta ut, hvad de
gingo för. Så behagade han, redan på min första
dag vid middagsbordet, vända samtalet på
historiska ämnen, — i historien ansåg han sig mycket
sadelfast, — och yttrade, med en blick på mig,
att det alldeles fallit honom ur minnet,
hvil-ket årtal Carl den store dog, men — tilläde han
— »det kan visst herrn säga oss». Jag såg upp
från min tallrik och svarade: 814. Efter flera,
under de första dagarna, upprepade men
misslyckade försök, att sätta mig i förlägenhet, blef
han ganska blid, och då han dertill fick veta, att
jag inhemtat elementerna i svarfkonsten, blefvo
vi snart mycket goda vänner.
Bibehållande min gamla vana, att stiga tidigt
upp, för att derigenom få några ostörda
arbetstimmar för egen räkning, hade jag
öfverenskom-mit med nattvakten, att han hvarje morgon skulle
med en lång stör knacka på mitt fönster. Till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
