Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gerska, den yppersta, som på den tiden fans i hela
Upland, ofta hörd med förtjusning på soireerna i
Upsala. Hon och hennes systrar skänkte oss nöjet
af den mest hänförande sång.
Under sådana omgifningar och sådana intryck,
var det naturligt, att min poesi skulle få ökad
näring, och lika naturligt var det, att hon till en
början skulle mer uteslutande röra sig inom
kretsen af min närmaste yttre och inre verld.
Uppsvingade hon sig till en högre, var det vanligen
på vingarna af den religiösa kontemplation, som,
ett arf från mitt föräldrahem, nu ytterligare
lif-vades, genom läsning af Per Ulrik Kernells
reseanteckningar och Atterboms nyss utkomna
framställning af dennes älskvärda personlighet. Att snille
och djup, kristlig religiositet godt kunde stå
tillsamman, förnam jag nu från mer än ett håll, och
särskildt från en sådan auktoritet som Geijer. Men
allt koketterande med gudlighet var mig redan
då olidligt, och icke heller hade det då ännu
kommit så på modet, som i en senare tid.
På en half mils afstånd låg den trefliga
prostgården. Ur den hade, ett par år tillförene, utburits
på en gång tre stora likkistor. Den gamle,
vördnadsvärde prosten och två hans fullvuxna barn,
en son och en dotter, hade följts åt i döden, och
jordfästades af Rogberg inför altaret i den
närbelägna kyrkan. Det hade varit en gripande syn,
när de tre gånger tre mullskoflarna invigde dem
till den sista hvilan. Nu var församlingens herde,
den för sina evangeliska predikningar så allmänt
kände och värderade Carl Peter Hagberg. Han
C. W. Böttigers samlade skrifter. VI. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
