Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade, några månader före min ankomst, tillträdt
pastoratet, och från hufvudstaden, der han som
pastor i Klara varit högt uppburen, nu återvändt
till sin landtliga födelsebygd, åtföljd af en lika
älskvärd som bildad familj. Ett angenämare
prest-hus på landet, vore svårt att finna. Dess
gästfrihet var utomordentlig. Med husets äldste son,
ett par år yngre än jag, kom jag snart på
förtrolig fot. Han var ovanligt rikt begåfvad,
sprittande liflig, och svärmade redan nu för allt skönt
i dikt och konst. Vid våra täta möten,
genomläste vi tillsamman allt det bästa, af hvad hans
fars rika boksamling erbjöd, äfven i svensk och
utländsk vitterhet. Vi förtjustes och vi kriticerade
ömsom. Jag har, några och tjugu år efteråt,
återkallat minnet af dessa våra ungdomsdagar, då jag,
som direktör i Svenska Akademien, besvarade
inträdestalet af Shakspeares snillrike öfversättare:
»Jag minnes väl — det minnet är ock ditt —
Ett landtligt herdatjäll i vilda parken
Af lind och lönn, jag minnes patriarken,
Hvars väsen syntes som en engels blidt.
Hans anlet bar af Edens frid en stämpel,
Och vestan susade omkring hans tjäll;
Han satt och lärde der som i sitt tempel,
En gudstjenst var hans morgon som hans qväll.
Jag kom, en främling, dit och dock mig kände
Förtroligt hemma, när jag gick derfrån:
Jag kom och gick, jag ofta återvände
Och fann en vän i patriarkens son.
För konstens under delade vi unga
Densamma rena tjusning begge två,
Och hvad vi hört de store skalder sjunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
