Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi sökte stundom göra efter då.
Se’n skildes vi, och gingo genom lifvet
En hvar sin egen väg: nu åren flytt,
Den gamles herdatjäll står öfvergifvet,
Men vi — vi mötas här i dag på nyttn
28. Hans Järta, Atterbom, C. G. Rogberg,
Samuel Ödmann.
Oaktadt min kondition icke var akademisk
under de första två åren, var jag ofta inne i
Upsala. Jag stod i katalogen, fullgjorde mina
åligganden vid landskapsdisputationerna och skref
flitigt latinska krior för Törneros. Att jag ännu
icke kunde få följa några akademiska
föreläsningar, var mig likväl en stor saknad, och försenade
i ej ringa mån mina studier till den filosofiska
graden. Vid dessa Upsalabesök hade jag alltid
mitt egentliga hem hos Hans Järta. I hans
afton-kretsar, lärde jag snart känna de flesta af stadens
lärda och vittra notabiliteter. Jag var en
uppmärksam åhörare af de intressanta samtal, som
der höllos, så väl öfver dagens frågor, som öfver
politiska, historiska och litterära ämnen i
allmänhet. Värden sjelf förde vanligen ordet. Han hade
i sitt föredrag något i hög grad fängslande, helst
hans ord alltid ackompagnerades af hans stora
själfulla ögon och hans imponerande personlighet.
Vid godt lynne var han utomordentligt liflig och
oemotståndligt älskvärd. Vid dåligt, som
merän-dels var en följd af någon verklig eller inbillad
krämpa, var han dyster och mörk som en mid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
