Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner, min stora tenor-aria gjorde förträfflig verkan,
och kören afslöt det hela högst pompöst. Talets
början var ganska bra, slutet likaså, men, men,
mellan början och slutet fans, som jag sjelf sedan
med egna ögon såg, ingenting. Mellanrummet var
fyldt af hvita blad. Hans excellens’ hela lefnad
låg in blanco.
Knappt var denna fest väl förbi, och min
utsatta tentamen lyckligt genomgången, då en vacker
dag, när jag sitter som bäst fördjupad i min
syriska kurs, under förberedelser till tentamen i
österländska språken, jag hör dörren öppnas och ser
akademiens rektor ännu en gång träda in. Han
var, om möjligt, ännu mer förlägen och ännu mer
vänlig än förra gången. Akademiska konsistoriet
hade besluti t, att en minnesfest nu skulle firas
också efter hans excellens grefve Magnus Eriksson
Brahe, som lemnat det jordiska ungefär vid samma
tid, som hans excellens grefve Fleming. Denne
grefve Brahe, son till den 1756 halshuggne grefve
Erik och fader till Carl XIV:s gunstling och vän,
grefve Magnus, hade, alltsedan Norrköpings
riksdag 1800, der han som landtmarskalk utstått en
svår dust, dragit sig undan offentliga värf, och i
skötet af sin familj fört ett obemärkt lif. Men
han hade, under Carl Johans frånvaro i kriget,
en kort tid varit vice kansler för Upsala akademi,
och på denna grund borde nu hans minne af
akademien firas. Festen var utsatt till den 22 Maj,
och rektors besök hos mig gällde en anhållan, att
jag äfven till denna fest måtte författa en
sorg-kantat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
