Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag var öfver mig gifven. Jag bad, att man
måtte ha någon skonsamhet med en student midt
under hans brådaste tentamenstid; jag föreslog,
att, om icke Atterbom eller Geijer kunde förmås
att lemna sitt biträde, man denna gång måtte
vända sig till Ruda eller någon annan af de yngre
vitterlekarne; jag framhöll den erfarenhet, jag nyss
haft af Hseffners oefterrättlighet och oförmåga., att
för närvarande komponera något nytt, och jag
antydde slutligen, i det jag visade på ett i
rummet liggande tidningsblad, hur föga uppmuntran
och tack jag rönt för min eftergifvenhet förra
gången. I de blidaste ordalag anmärkte Hans
Magnificens, att just detta torde kunna beveka mig
att göra honom till viljes; jag borde ej dröja att
visa allmänheten, hur litet jag aktade på orättvisa
pöbelanfall, och min bästa hämd skulle vara, att
nu genast betala ovett med poesi. Detta krafts
skäl förfelade ej sin verkan på mig. Jag gaf efter,
men dock endast på de bestämdaste vilkor. Någon
sorgkantat med vexlande former och musikaliska
motiver, förklarade jag mig icke ämna att författa,
men väl ett poem i likformiga strofer. Detta poem
ville jag lämpa efter metern i Haeffners vackra
slutkör vid Flemingska festen. Det kunde vid
ta-lets slut utdelas, och då med
orkester-ackompagne-ment afsjungas från musikläktaren. Före talet
be-höfdes bara en inträdesmarche. Hans Magnificens
fann detta förslag ypperligt, och lofvade att
personligen hos Hseffner inskärpa, hvad nu mellan oss
blifvit’ afgjordt.
Ämnet var tarfligt; dock lyckades mig poemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
