Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flemingska, utan Zeipels ord till prinsessans
sorge-fest, bland hvilka utropet, du Vasars dotter, starkt
föll i öronen. Jag såg de begge grefvarne Brahe
flitigt bläddra i sina handskrifna exemplar, för att
leta efter denna »Vasarnes dotter», som de tydligt
hörde, men icke sågo till. Sångarne hade i sista
stund haft en brådstörtad frukost, och Tullberg,
som kommit sent upp på musikläktaren och
burdus af Haeffner blifvit framskuffad till sin aria,
hade i häpenheten huggit in på första raden, i
stället för den tredje. När detta nu en gång var
gjordt, förblef han troget der han var.
Men ännu var det ej nog. Mig återstod ännu
ett slutnöje af denna tillställning. Jag fick
nem-ligen efter några dagar läsa hela min nattliga
sorgkantat — tryckt i ett nummer af Allmänna
Journalen. Grefvarne Brahe, de ende, som erhållit
exemplar, voro allt för grannlaga, att kunna
misstänkas. Men hur var det med Schröder? Han
hade, — det fick jag sedermera veta, — skalfat
sig en afskrift ur notböckerna. Om det var denna,
som banat sig väg till Journalen, så viste
afsän-daren åtminstone att hålla god min; ty då jag
häftigt yttrade min harm öfver ofoget, att utan
lof trycka en författares handskrift, delade han
iifligt min förtrytelse, och utfor med mycken
förbittring mot »de gemena Stockholmstidningarna,
som öfver allt ha sina utliggare».
Slutligen bör jag tillägga, att på den tiden
ännu aldrig kom i fråga, att akademien med
något honorarium ersatte besväret, att författa
heii-nes festdikter. Så är fallet nu, men då för tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
