Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jungfruns lefnad. Den 3:dje september om
qvällen återkom jag till Dresden.
De åtta dagar, som jag der ännu uppehöll
mig, flögo bort, under afskedsbesök i de sköna
samlingarna och treflig sammanlefnad med den
krets af vänliga menniskor, som rigtigt ville
fast-hålla mig öfver vintern. En sådan hjertlighet,
som den jag åtnjöt i Dresden under en hel
månads tid, skulle på förhand förefalla otrolig; efteråt
lefver den i taoksamt minne. Med smärta ryckte
jag mig från Sachsens vackra hufvudstad, men
jag kände, att jag, af den tid jag der vistats, hade
godt för hela lifvet.
Torsdagen den 10 september reste jag genom
en härlig trakt, öfver slagfältet vid Kulm m. m.
till Töplitz, der jag dröjde öfver till lördagen och
besåg de vackra omgifningarna. Bland annat
besökte jag vallfartsorten Maria Schein, samt fann
på die Willielmshöhe, der utsigten är obeskrifligt
skön, en stambok, der grefve S. och hans familj
från Sverge hade inskrifvit sina namn, med denna
sentens inunder:
»Menskan tror sig rik
Och dock är ett nu det enda som hon eger,
Men äfven detta är förbi
I samma stund, som hon det säger».
I Töplitz gjordes nu stora tillredelser till den
lysande kongressen; mig kunde de ej qvarhålla.
Lördagen den 12 september satt jag derföre
åter i en resvagn och hann i solnedgången till
Prag. För att se dess många märkvärdigheter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
