Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon som nunna antagit). Ej under, att jag fann
en så djup känsla i deras sång. Sången och
bönen äro ju deras enda språk både med himmelen
och jorden! De lägga sin varma, unga själ i
tonerna, som flyga både uppåt och nedåt. De tänka
kanske, att en eller annan ton stannar i ett
äl-skadt bröst dernere. Och så vissna de inom
klostermurarna, för att snart evigt blomma hos Gud; ty
dessa nunnor blifva sällan gamla, de dö vanligen
helt unga, i följd äf det onaturliga klosterlifvet.
Bland de grymmaste sedvanorna finner jag den,
att, då en nunnas far eller mor eller nära anhörig
dött, lemnas henne derom ingen direkt
underrättelse, utan priorinnan samlar alla nunnorna på en
gång och uppmanar dem att bedja för en nyss
afliden själ. »Det är» — säger hon — en af eder,
som nyss förlorat sin far (eller mor, o. s. v.). Hon
nämner ej hvilken, och hvar enda en af de arma
måste nu tänka: kanske är det min! På detta sätt
genomkämpa de skilsmessans slitande qval
mångfaldiga gånger, en för alla och alla för en. Kan
man väl hvassare slipa de knifvar, som skära
hjer-tat i stycken? Likasom hjertat ej får blöda
tillräckligt ändå, utan att man behöfver uppfinna
nya åderjern!
I dag — den i Sverge s. k. »Askonsdagen» —
har det åter varit fest i Sixtinska kapellet,
bestående egentligen i lamentationer och symboliska
framställningar af frälsarens död på korset.
Kapellet var i början ekläreradt, men vid hvarje vers
af klagosångerna släcktes ett ljus; vid sista versen
blef det mörkt. Detta skulle afbilda det stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
