Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och blek ser dit, der man hans stofit begrof.
Men högre än der alla stjernor brinna,
Och högre än den högsta tanke når,
Der, under gröna trän, i evig vår,
Nu, yngling åter, drömmande han går
Och ser vårt lilla klot allt mer försvinna.
Dess alla storverk hur de synas små
För honom nu deruppe i det blå!
Hur krymper der ej sjelfva snillets ära,
Och mästaren vill åter gå i lära,
Ty än sin konst, som fordom, har han kär,
Och hvad man älskat, älskar man än der.
Ja, än hans blyga skugga icke sällan
Med dagens strålar närmar sig vår verld,
Då Necken spelar i den sköna källan
Och Carl den tolfte griper om sitt svärd.
3.
Tal till Vestmanlands och Dala nation i
Upsala maj 1875*.
M. H., Mine unge landsmän! Jag tackar Er
för hedern och för glädjen af denna Eder
sång-helsning! Hur kär den mig är, behöfver jag ej
säga. Det är, såsom herr kurator nyss sagt,
femtio år, sedan jag en majdag 1825 inskrefs såsom
medlem af Vestmanlands och Dala nation. Då
dess yngste ledamot, har jag redan länge varit
dess äldste, och är nu nationens membrum
semi-seculare. Det är naturligt, att vid en landsmanna-
* Då författaren, såsom femtio års student, med sång
hel-sades af nationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
