Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förening, som man så länge tillhört, man icke kan
annat än vara fästad med många och starka band;
ett halft sekel knyter inga lösa. Jag var med på
den tid, då Vestmanlands och Dala nation ännu
icke egde tak öfver hufvudet, då vårt
samlingsrum var ett auditorium och vårt bibliotek rymdes
i ett par skåp i ett studentrum. Jag var med om
valet och inköpet af vår nu varande tomt, var
med om grundläggandet, om uppförandet, om
invigandet af vårt nu så vackra och prydliga
nationshus. Inom dess väggar bo många af mitt lifs
käraste minnen. Jag är — kan jag säga — detta
vårt landsmannahems lefvande historia. Jag såg
der generationer komma och gå, och har med dem
alla stått i nära gemenskap, först som kamrat,
sedermera som lärare, slutligen, under en följd af
år, som inspektor. Ja, M. H. denna sista tid kan
minst gå ur mitt minne. Den satte likasom
inseglet på ett förbund, som — enligt hvad denna
stund säger mig — /, lika så litet som jag, ännu
viljen räkna för alldeles upplöst. Numera
tillbakadragen i den skugga, som passar ålderdomen bäst,
numera främmande för de allra fleste af eder, ser
jag mig dock af eder uppsökt, vid denna min
guldbröllopsfest med nationen, glad att helsas af
eder sång, glad att lifvas af edra lefverop. Det
är ett femtiåra genljud jag hör i dessa toner; hela
mitt långa akademiska lif går igen i dem. Jag
tackar er, M. H., tackar eder, såsom hösten skulle
tacka våren, om denna en gång för några
ögonblick med sina strålar och med sin sång sökte opp
den andra; skulle då ej hösten känna sig tacksam,
C. IF. Böttigers samlade skrifter. VI. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
