Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till blåare verldar, till lugnare strand;
Och upp emot himlen sig lyfter hans syn,
Och upp mot den Evige sträckes hans famn,
När foglarne sjunga i mornande skyn:
Gud är hans namn.
Och hjertat det klappar så lifligt, så ömt,
Och barndomens slumrande minnen stå opp,
Och Kärleken vaknar och Glädje och Hopp,
En form får allt ljuft, som sig anden har drömt,
När stjernkronor tändas i englarnas sal,
Men jorden sig smyckar i ångande skrud,
Och blommorna hviska i grönskande dal:
Hans namn är Gud.
Må gerna jag glömma, hvad jorden mig lär!
Dess visdom ej många vakor är värd,
Dess lycka är tomhet, dess nöje är flärd,
Af dem ingendera mitt hjerta begär,
Men Herrans namn icke glömma jag må! —
När smärtan mig hinner i klagande ljud,
Det blifve min tanke tröstande då:
Hans namn är Gud.
Fast glädje och ungdom så hastigt förgå,
Fast stunderna jaga h varann an med fart,
Och af dem den sista kommer så snart,
Jag sörjer och rädes väl icke ändå.
Må brinnande hjertat i döden bli kallt,
Dess hydda må lyda förgängelsens bud,
Jag eger en vän, som förmår öfver allt,
Hans namn är Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
