Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vet, hvem som jorden med blommor besår,
Jag vet, hvem som himlen med stjernor beströr,
Ur tusende munnar hans lofsång jag hör,
Och hänryckt, i andakt försjunken, jag står.
Jag vet, hvem Du är, O! jag vet, hvem Du var!
Och sjunker, ett gråtande barn, i din famn.
O skapelsens konung! O kärlekens far!
Jag vet ditt namn.
De frommas tröst.
(1830.)
Bön och Andakt själens vingar heta,
Lätt på dem hon lyfts till himlen opp,
Efter tröst ej den behöfver leta,
Som i Gud sitt fäste har, sitt hopp.
Ur vår yttre verld om glädjen rymmer,
I vår inre hoppet dock är qvar,
Blott till Gud man bär sin själs bekymmer,
Som ett barn förtror dem åt sin far.
När oss Fadren sorgekalken skickar,
Räcks han oss dock af en engels hand;
Att mot höjden rigta våra blickar
Fyller Gud med tårar dem ibland;
Men som dagens sol från hvarje blomma
Kysser tåren med sin middagsglans,
Så ock Gud är solen för de fromma,
Deras tårar bli en stjernekrans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
