Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se! Förgängligt är hvad jorden skänker;
Evigt är det himmelska ändå.
Blir ej jorden liten, när du tänker
På de rymder, som än återstå?
När du mins, att, bortom tidens öcken,
Ler mot vandrarn ett förlofvadt land;
Bortskymdt för en stund af grafvens töcken,
Ljusnar dock alltmer dess östra rand.
Andakt blott det är, som dit ledsagar,
Ar den Mosis-staf, som stödjer oss,
Är den eldstod, som de mulna dagar
Går framför oss med sitt klara bloss.
Bönen är det, som från öcknestranden
Mellan jord och himmel flyger glad,
Och på förhand söker helga landen,
För att hemta upp ett fridens blad.
Så de frommas hjertan, fast förblödda,
Dock ej vekna under lifvets strid;
Från det höga hvalf, det stjernbeströdda,
Vinkar dem odödlighet och frid;
Deras bönsuck himlarna besvara,
Deras tårblick englarna förstå.
Stjernorna, på jorden re’n så klara,
Hur i himlen lysa de ej då!
O! långt mer än nu vårt hopp kan ana,
Vårdas här vi af en högre magt,
Som åt oss en mindre smärtfylld bana
I en mera vidsträckt rymd förlagt.
Finge vi in i de verldar blicka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
