Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon ställer uret, som går på sned,
Hon tutar timmen och qvarterna med.
I tornet hon föddes, i tornet hon bor,
Hon ärft sin far af sin döende mor.
Men ringer hon klockan till bön, bing, bång,
Då darrar luften af himmelsk sång.
Till kyrkan löper allt folket ur byn,
Mig ringer hon till sig dit opp i skyn.
Tornväktarens dotter hon är mig huld,
Mitt ögas silfver, mitt hjertas guld.
Hon skjuter visarn tillbaka ett grand
Och stiger i månsken hit ner ibland.
Vid trappan ej rör hennes lätta fot
Hon sväfvar, hon flyger, jag tar henne mot.
Hon kommer som fallen från skyarna hit,
En stråle af månen, guldhårad och hvit.
Ett stycke himmel, ett ljus i min natt,
Mitt skinande silfver, min gyllene skatt.
När sist hon var nere,, hon talade så:
»Det lider med far, han är gammal och grå.
Det lider med tornet, det lutar så styggt;
Jag tror, man på jorden det har mera tryggt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
