Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODREN. SOL OCH SOL. 449
En främling för henne jag var och jag är,
Jag sett henne endast och vet, du är der.
Och foglar der qvittra i susande löf,
Men vindarne tjuta i tornet mig döf.
Ej trår efter höjden mitt unga sinn
På jemna marken jag vill vara din.»
Modren *.
(1877.)
Hon rör sig icke. Pulsarne ha stannat
Och hvit är kinden, släckt är ögat re’n.
Kanske det blott en svimning är, ej annat,
Kanske att döden endast är ett sken.
Tag barnet hit, låt det sin mor betrakta!
Den späda, lilla, anar ej sin nöd.
Lägg gossen ner vid hennes hjerta sakta,
Och rör det sig ej då, — då är hon död.
% Sol och sol.
(1877.)
På bergets klint en tidig morgonstund
Jag stod, med ögat stirrande mot öster,
* Fritt efter Justinus Kerner.
C. W. Böttigers samlade skrifter. VI.
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
