Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stor rikedom på fogel fanns också i bygden. Tjäder ock
orre förekom i stor myckenhet, mäst orre, samt äfven järpe
ock morkulla. »Jag erinrar mig», säger den ofvannämnde gamle
mannen, »särskilt en höstmorgon i början af 1840-talet, då
jag gick upp till en åkertäppa, som vi hade i skogen. Hvar
jag gick, skrämde jag upp skogsfogel, ock när jag kom fram
till täppan, voro hafrehässjorna därstädes så gott som fullsatta
med orrfoglar. Ock uppe vid Glamossen kunde man mången
gång få se hundratals orrar. Då var det gyllene tider för alla
jägare.»
Vid stora öppna platser ock särskilt vid mossar där
skogsfogel älskade att vistas, betjänade sig den yrkesmässige jägaren
af s. k. orrkojor: små hyddor, uppförda af smärre träd ock
buskar. Här infann han sig hälst vid soluppgången om vår-
ock sommarmorgnarna. Af den under andra tider eljes vanliga
ensligheten ock stillheten på mossen fanns då ej ett spår.
Fogelsång ock fogelkvitter öfverallt! Dufvan kuttrade i asparna
vid skogskanten, orrtuppen drillade ock sände ut sina
locktoner, ock kring honom skockade sig skaror af tjusade
gemåler. En ock annan tjädertupp lät äfven höra sitt spel. Dessa
varelser upptogo jägarens hela uppmärksamhet, ock föga aktade
han på den i fjärran skymtande tranan, lika litet som på den
åt makan hvisslande ljungpiparen (»mossvipan») eller på
storspofvens enformiga ock oroliga skrik »kui, kui», hvilket på sin
höjd kuude göra honom en smula närvös.
Då ock då fick han tillfälle att skjuta ett skott; därefter
följde en stunds tystnad. Men många minuter behöfde ej
förflyta, innan det förra lifliga ock omväxlande djurlifvet återigän
begynte.
Denna rikedom på vilt berodde tvifvelsutan på att
förekomsten af skjutvapen ännu var så ringa. De personer, som
egde skjutgevär, voro snart räknade. Annat är det nu, då en
bössa vanligen hittat väg till hvarje gård, ehuru den visserligen,
såsom en gammal man säger, ej längre utgör en födkrok, utan
är vorden en leksak.
Giller ock snaror användes dock allmänt, hvarigenom
naturligen mycken förödelse åstadkoms bland skogsdjuren.
Fångsten med dessa redskap bedrefs grymt ock barbariskt, i
det mången endast hvarannan dag plägade »leta sina don».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
