Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Jakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En ock samme man kunde ofta ega ett mycket stort antal
»don», ock på detta sätt erhölls en ej ringa skörd. Mäst
fångades harar, orrar, tjädrar, järpar ock snöskator, men äfven
någon enda gång gräflingar ock lekattor.
Beträffande priset på vilt hafva vi gjort följande
anteckning. På 1840-talet utgjorde priset på en orrhöna 3 skilling;
4 sk. gällde en orrtupp, 6 sk. en tjäder, lika mycket en hare.
Räfskinn värderades däremot högt: ett sådant betingade ett
pris af omkring 5 rdr.
* *
*
Att många mystiska ock vidskepliga sägner berättades om
de gamle jägarne, är allmänt bekant. Så var fallet på de
flästa orter i vårt land. Innan vi afsluta denna vår skildring,
vilja vi anföra några drag från denna sida, som belysa lifvet
i skog ock mark.
En hyttarbetare i Garphyttan plägade stundom vid sidan
af sin egentliga sysselsättning drifva skytte, men ansågs
merändels hafva dålig jaktlycka.
En gång, när han vistades i Garphytteskogen, lyckades
han dock skjuta två tjädertuppar i ett skott. Häröfver ordade
han sedan vitt ock brett för sina grannar ock kunde ej nog
prisa sin skicklighet. Då han emellertid kort därefter blef
sjuk ock för en längre tid måste intaga sängen samt till ock
med förlorade håret, gaf detta anledning till den föreställningen,
att han blifvit förtrollad. Folket berättade nämligen, att en
trollkarl, hvilken ofta plägade jaga å Garphytte marker, hade
med oblida ögon sett hyttekarlens skytte ock därför vållat
hans ofärd. Den förmodade trollkarlen skall ha bestyrkt denna
tro med den mystiska förklaringen:
»Han skulle ha låtit bli att skjuta på mina tuppar, så hade
han nu inte legat sjuk!»
Om de älste egarne af Stackerud förtäljes, att deras
skjutskicklighet var mer än naturlig. De behöfde sålunda ej
aflägsna sig längre än ett par steg från gårdsknuten, förrän
de blefvo i stånd att nedskjuta vilt, som de själfva
framkallade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:38:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bebargsman/0038.html
