- Project Runeberg -  Bebodda verldar eller vilkoren för himlakropparnas beboelighet /
29

(1866) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pånyttfödelseläran, som lärde, att en ofantligt lång
astrologisk period medförde verldens förtärande
genom den gudomliga elden. Sådan var äfven tron
hos Indiens gamla folk, hvilka antogo ett periodiskt
återupprättande af Brahmas verk. Lactantius,
Xenofons kommentator påstod, att månen var bebodd,
och att mån-menniskorna bodde i vidsträckta och
djupa dalar. Nyare tiders observationer visa, att
denna idé, huru brådmogen den än synes vara för
Lactantii tidehvarf, ej är så alldeles utan grund,
emedan månens atmosfer, om en sådan finnes, endast
betäcker drabantens dalbottnar och endast der kan
medgifva tillvaron af lif, sådant vi fatta det.
Kyrkofadren Ireneus trodde, att Valentinianarne under
de mystiska namnen Bythos och Eoner tolkade
Anaximander lära om verldarnas obegränsade antal
[1].
Andra biskopar hafva afhandlat läran endast för
att få den förvisad till kätterierna. Athanasios, i
sitt arbete mot hedningarne, lät åtminstone några
goda tänkesätt framskymta till fördel för vår åsigt
[2].
Till olycka för vetenskapernas framsteg i allmänhet
och för vår lära i synnerhet, började Aristoteles’
felaktiga system om himlarnas oförgänglighet, och
den ej mindre felaktiga tolkningen af de heliga
skrifterna till förmån för jordens orörlighet, att sprida
en tät slöja öfver ögonen på hvarje efter vetande
sträfvande menniska och att med en förderflig
verkan motsätta sig menniskoandens redan nog
långsamma gång mot vetenskapliga eröfringar.
Vetenskapen gick baklänges. "Efter Kristus hafva vi ej
vidare något behof af vetenskapen, och efter
Evangelium behöfva vi ej vidare några bevis", skrifver
Tertullianus. "Den, som tror, eftersträfvar intet
vidare; okunnigheten är i allmänhet god, på det man


[1] Adversus Hærescs, lib. II.
[2] Contra Gentes. »Nec enim quia unus est Creator, idcirco
onus est mundus; poterat enim Deus et alios mundos facere.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:38:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bebodda/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free