Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej må forska i det som är otillbörligt." Dessa
Tertulliani ord blefvo mångas valspråk, vördades af
mängden såsom ett gudomligt tänkespråk och sattes
olyckligtvis i verket under seklers lopp. Man trodde sig
kunna bestämma och begränsa de mysterier, hvilkas
nyckel Gud förbehållit sig sjelf, och man stämplade
som synd hvarje försök att lära dessa mysterier.
Man fann menniskan redan nog hemmastadd i
vetenskapen om verlden, och man rådde henne att
stanna eller att vända sina steg mot vissa
metafysiska funderingars bottenlösa rymder. Ja,
vetenskapen gick baklänges. Från den ena irringen till
den andra kom man slutligen derhän, att den, som
trodde på antipoderna, ställde sig i opposition emot
uppenbarelsen och befläckade sig med kätteri, och
att, tio sekler sednare, uttala den sorgligt
minnesvärda domen öfver denne, för alltid ryktbare
sjuttioåring, hvars brott bestod i att på himlahvalfvet
hafva upptäckt bevisen för jordens rörelse. Men
låtom oss med tystnad förbigå dessa fakta.
Påminnom oss, att det i mensklighetens historia gifves
kritiska tider, som utmärka folkens intellektuela och
moraliska förfall, som tillkännagifva rikens
undergång och som angifva förarbetet till nya menskliga
öden. Den tidrymd, hvarom vi här tala, var en
sådan period; den såg den romerska kolossen rasa
som en sandhög; den gynnade tillträdet till
kristendomens stora och sanna idéer, och den förberedde
långsamt den nyare tidens bildning. Det var ett
stillaståendets tidehvarf, en period af dvala,
hvarunder menniskan hvilade sig, för att sedan med
desto större kraft återtaga fullkomlighets-sträfvandet,
hvilket hos menniskan aldrig dör. Lyckligt om
under denna nyttiga hvila de, hvilkas uppgift det
var att lemna exempel på och förbereda
framåtskridandet, ej missbrukat sin makt, för att utbreda
mörkret med samma hand, hvarmed de kunnat utså det
renaste ljus ofvanefter! Vetenskapen glömdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
