Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augustinus och hans Bekännelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finare eller rafflande känsloswall, en erfarenhet som strängt
taget hör hemma i naturreligionen — utan frågan är den
enkla, swåra om rätt och orätt. Det gäller samwetet.
Religionens sak är för Augustinus en samwetssak.
Bekännaren uppenbarar sig äfwen i denna episod som
den skarpe iakttagaren, som har det seende ögat och som icke
kan se något utan att reflektera och söka klarhet däröfwer.
Plundringen af päronen i grannens trädgård ger anledning
till en ingående undersökning af syndens wäsen. Den con
amore utspunna dialektiken ter sig för oss ej så litet
spetsfundig. Och den patetiska stämningen leder Augustinus in
på en sådan opsykologisk mening, som att han älskat synden
för dess egen skull. Hwarför walde de då icke en wärre
synd? Men Augustinus stannar ej wid en sådan fördärfwets
själfdeklaration. Han finner, att frihetsbegäret war med.
Däri ser han en bild af det gudomliga själft.
Själfständigheten, friheten hör till gudslikheten. Men när
människowarelsen söker winna en slags tillfredsställelse för
frihetsbegäret genom att endast hoppa öfwer skrankor och bryta
förbud, så är det “ett felaktigt och förwändt“ efterliknande,
“en slags skum skuggbild af allmakten“. Fången härmar
frihet — i stället för att söka frihet. I de träffande
anmärkningarna i sjätte kapitlets slut, snuddar Augustinus wid
en betraktelse af syndens psykologi, som, om den genomförts,
hade blifwit fruktbringande både för hans och efterwärldens
åskådning, men som först långt, långt senare kommit till
egentlig anwändning i teologin. En af deltagarna i mina
seminariiöfningar på uniwersitetet öfwer Confessiones
anmärkte riktigt, att en liknande iakttagelse framkommer, när
Augustinus i den nionde bokens åttonde kapitel talar om
modrens osed med winet i yngre dar. Det war icke
spritbegär, utan en slags yster företagsamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
