Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Augustinus och hans Bekännelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
het te sig ännu mer oigenkännlig för den, som jämför med
ewangeliet. — Äfwen platonismen fick i Augustinus en
tacksam tolk. När dess tankar och stämning ännu i dag
färga det religiösa lifwets uttryck och lefwer med i kristen
predikan och kristen sång- och psalmdiktning, beror det till
stor del på Augustinus.
Augustinus har äfwen blifwit benämnd den första
moderna människan. Det är framförallt för
“Bekännelsernas“ skull. Det starkt personliga, den lidelsefulla
subjektiwitet, som sjuder på dessa sidor, är föga “antik“. Hwem
af antikens människor föll det också in att skrifwa en bok
om sig själf — inte om sina gärningar och öden, utan om
sitt eget själfs historia? Blicken riktas inåt. Själfanalysen,
den ingående, fina uppmärksamheten för själslifwets rörelser,
en själ som lägger sig fram skälfwande, mänsklig, ömtålig,
en som ger sig själf, utan reserwation, sådan hon är i sin
jämmerlighet och sin längtan, i sin kamp, sina nederlag, sina
segrar — det är något främmande för den gamla wärlden,
det berör oss fullkomligt modernt. Det är sant, i en sen
efterwärld ha wi fått nog och öfwernog af själsbikter och
själfbekännelser. Ack, icke alla små jag löna mödan att wända
ut och in på och beskåda. De må gärna behålla för sig,
hwad ingen ber dem om att få weta. Framförallt,
själfskildringen är den swåraste af all skildring. Föremålet ligger
för nära. Blicken förwillas, pennan rubbas af så många
oklara och befallande intressen och motiv, som ligga inpå
lifwet och ej kunna afwärjas. Själfanalysen,
själfbeskrifningen är en sällsynt gåfwa, och en gåfwa — sägom snarare:
en i själsutrustningen liggande, twingande nödwändighet —
som ingen insiktsfull själfwilligt önskar sig, såwäl för den smärta
och det offer, hwarmed den gemenligen är förenad, som för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
