Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ungdomsförwillelser. Sanningssökaren. Manikeismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tredje Boken.
Ungdomsförwillelser. Sanningssökaren. Manikeismen.
Augustini sextonde till adertonde år. I Kartago.
1. Jag kom till Kartago. Där omgafs jag af ett
fladder af lösliga kärleksförbindelser. Själf war jag
ännu icke med, men jag wille det gärna och harmades i
hemlighet öfwer att min ifwer ej war större. Jag sökte
något att älska, jag längtade efter att älska, och jag
försmådde en wäg i trygghet utan snaror. Ty jag
hungrade efter det inre lifwets föda, efter dig själf, min Gud,
men den hungern kände jag ej. Jag kände ej längtan
efter oförgänglig näring; icke därför att jag mättat mig
däraf, utan jag war tom och försmådde den därför. Min
själ war sjuk och kastade sig ut, full med sår, i olycksalig
lust att retas af sinnligheten. Jag kunde icke älska det
som ej hade någon själ. Men det war mig ljufligare att
älska och älskas, när den kroppsliga njutningen kom till.
Jag orenade sålunda wänskapens källa med begärelsens
smuts och fördunklade dess glans med lustans
afgrundsmörker. Men i min fula wanheder dref mig dock ett
öfwermått af fåfänga att uppträda som en fin wärldsman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
