Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste skratta. Men wisst är, att jag aldrig skulle ha
gjort detta ensam. Sådant är inför dig, min Gud, mitt
lifliga minne af saken. Ensam hade jag ej begått den
stölden, hwari det war själfwa stölden, ej det stulna, som
lockade mig. Hade jag warit ensam, hade den ej lockat
mig. O, du fientliga wänskap, som på outgrundligt sätt
förleder, du lust att skada, som följer med lek och skämt,
begär att skada andra utan egen fördel, utan någon
hämndkänsla. Det heter: “kom, låt oss göra det“, och
man skäms att icke wara oförskämd.
10. Hwem kan reda ut denna trassliga och
inwecklade härfwa? Ful är den, jag will icke mer tänka på
den, icke mer se den. Dig will jag se, rättfärdighet och
oskuld, du som är skön och prydd af redlig klarhet och
som ewigt räcker till. Hos dig finnes hwila tillfyllest
och lif som ej kan förstöras. Den som ingår i dig,
ingår i sin Herres glädje. Han skall ej frukta utan äga
fullkomlig salighet. Jag har afwikit från dig, min Gud,
och gått wilse, ack, långt från din fasta wäg i ungdomen,
så att mitt lif blef mig en ödemark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
