- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
39

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ungdomsförwillelser. Sanningssökaren. Manikeismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke om smärta, som gick djupt in i mig — själf wille jag
ej utstå det jag såg — utan om sådan diktad smärta,
som liksom kittlade mig på ytan, när jag hörde därom.
Mitt sinnes skabb och förskämda swulster längtade
därefter, som efter kliande naglar. Kan ett sådant lif kallas
lif, min Gud?

3. Högt öfver mig swäfwade din trogna misskund.
I hwilka öfwerträdelser föll jag ej! Jag följde en
nyfikenhet, som förledde mig från dig till farliga afgrunder
och demonernas bedrägliga tjänst, åt hwilka jag offrade
mina onda gärningar. Men öfwerallt följde mig ditt
gissel. Jag wågade till och med under gudstjänstens
högtidlighet mellan din kyrkas wäggar känna begärelse
och sysselsättas af tanken på lustans dödsbringande frukt.
Därför slog du mig med swåra straff, ett intet mot min skuld,
du oändliga barmhärtighet, min Gud, min tillflykt från
de förfärande fördärfware, bland hwilka jag i min
förhäfwelse irrade långt från dig, på mina wägar, icke dina,
af kärlek till en flyktings frihet.

De studier jag bedref, af det slag, som kallas
högre, syftade till att jag skulle utmärka mig i
rättstwister, där det gällde skicklighet i att bedraga för att
skörda desto mer beröm. Sådan är människornas
förblindelse, att de berömma sig af sin förblindelse. Jag hade
redan anseende i retorskolan och fröjdade mig i swällande
högfärd däröfwer. Dock war jag — du wet det Herre —
jämförelsewis stillsam och helt främmande för
“fredsstörarnes“ bedrifter. Detta wrånga och djäfwulska namn
skulle beteckna höjden af wärldswana. Jag blygdes
nog öfwer att ej wara likadan och njöt af deras
wänskap. Men deras handlingssätt fann jag
afskywärdt. De ansatte fräckt blyga nykomlingar, bragte dem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free