- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
58

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Astrologi. Wännens död. Om det sköna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inträngt nog djupt hos honom, till de widskepliga och
fördärfliga inbillningar, som wållade min mors tårar.
Han följde mig i min willa, min själ kunde ej wara
honom förutan. Men du, som är på samma gång
hämndens Gud och barmhärtighetens källa, du som ej
lämnar flyktingarna ur sikte, utan omwänder oss till dig
på underbara sätt, du tog bort honom från detta lif
efter knappast ett års wänskap och beröfwade mig det
dyrbaraste mitt lif då ägde.

Hwem kan uppräkna ens de wälgärningar, som en
enda af oss får erfara af dig? Hwad gjorde du då, min
Gud? Hur cutgrundligt är icke djupet i dina domar!
Under sin febersjukdom låg han en dag utan medwetande
i dödlig swettning, och då tillståndet war hopplöst, döptes
han utan att weta om det. Jag brydde mig ej om det,
utan menade, att hans själ snarare höll fast wid det jag
meddelat honom, än wid det som utan hans wetskap
skedde med hans kropp. Men helt annorlunda gick det.
Han tillfrisknade, och första gången jag kunde tala med
honom — eller rättare så snart han kunde tala, ty wi
woro oskiljaktiga — försökte jag få honom att med mig
le åt dopet, som han mottagit fullkomligt utan
medwetande. Men han hade redan fått weta om det. Och
nu stötte han bort mig som en owän och sade till mig
med förwånanswärd och plötslig själfständighet, att jag
icke widare skulle tala så, om jag wille wara hans
wän. Häpen och bragt ur fattningen beslöt jag att
wänta, tills han blifwit starkare och tålde höra, hwad
jag wille säga honom. Men han rycktes bort undan
min galenskap för att till min tröst bewaras hos dig.
Efter få dagar började febern igen under min frånwaro,
och han dog.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free