Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Astrologi. Wännens död. Om det sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mitt hjärta förmörkades af sorg, och allt, hwad
jag såg, war endast död. Min hembygd blef för mig
ett straff och fädernehemmet en pina. Allt hwad wi haft
gemensamt, förwandlades utan honom till en olidlig plåga.
Mina ögon sökte honom öfwerallt. Men han war borta.
Jag afskydde allt, ty han fanns icke där, ingenting kunde
säga: “nu kommer han!“, liksom förr, då han warit borta.
Jag blef en gåta för mig själf, och jag frågade min
själ, hwarför hon war så sorgsen och bedröfwade mig så.
Men hon kunde intet swara. Sade jag: “hoppas på
Gud“, så gjorde hon rätt i att ej lyda. Ty den käre
wännen, som jag mistat, war både werkligare och bättre,
än den fantasibild, på hwilken jag bjöd mitt hjärta att
hoppas. Gråten war min enda tröst och efterträdde
min wän såsom min själs hugnad.
5. Nu är allt detta förbi, och tiden har lindrat
mitt sår. Får jag höra af dig, som är sanningen, och
lägga mitt hjärtas öra till din mun? Hwarför är gråten
en tröst för de sörjande? Har du, änskönt allestädes
närwarande, aflägsnat långt från dig wårt elände? Du
förblifwer i dig själf. Men wi kastas omkring på
pröfningens haf. Likwäl, om wi icke gräte inför dig, skulle ingen
bit af wårt hopp stanna kwar. Hur kunna då suckar
och tårar och klagan wara söta frukter, då de plockas af
lifwets bitterhet? Åro de ljufwa, därför att wi hoppas
bli hörda af dig? Detta gäller ju wåra böner, ty de
innebära åstundan att komma till dig. Men wäl ej en sådan
sorg och smärta öfwer en förlust, som då drabbade mig?
Jag kunde ej heller hoppas och bedja med mina tårar
att återfå honom. Jag endast sörjde och grät. Ty jag
war olycklig och hade förlorat min glädje. Är det
månne så, att gråten i sig själf är bitter, och endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
