- Project Runeberg -  Augustini bekännelser /
63

(1905) [MARC] Author: Aurelius Augustinus Translator: Nathan Söderblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Astrologi. Wännens död. Om det sköna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dysterheten, ifall en wän dör. Hjärtat smälter af sötmans
förwandling i bitterhet, och förlusten af de döde gör de
lefwande själfwa till döde.

Säll den som älskar dig, den som älskar sin wän
i dig och sin owän för din skull! Han allena kan icke
mista någon, som är kär, ty alla äro honom kära i
honom, som ej kan mistas. Det är wår Gud, som skapat
himmel och jord och uppfyller allt — han uppfyllde allt
och därigenom wardt det till. Dig mister endast den,
som öfwergifwer dig. Men att öfwergifwa dig är endast
att fly från din nåd till din wrede. Ty öfwerallt
påträffar han din lag i straffet som drabbar honom. Din
lag är sanning, och sanningen är du.

10. “Du kraftens Gud, omwänd oss och låt ditt
ansikte lysa, så att wi warda frälsta!“ Ty hwart
människosjälen än wänder sig, bindes hon i smärta öfwerallt utom
i dig, äfwen om hon bindes i sinnewärldens skönhet utom
dig och utom sig själf. Hwad wore tingen, om de ej
komme från dig? Wärldens ting födas och dö, de födas
för att wäxa och fulländas — en gång fulländade åldras
de och förswinna. Åldras de ej alla, så förswinna de
dock alla. Ju hastigare de wäxa för att wara till, desto
mer skynda de mot förintelsen. Sådan är deras lag.
Så mycket tillwaro har du gifwit dem. Ty de äro blott
en del af tingen, som ej finnas till alla på samma gång,
utan i sin wäxling och följd efter hwarandra tillsammans
utgöra det hela, hwaraf de äro delar. Så blir äfwen
talet till genom de skilda ljuden. Talet skulle icke bli
till i sin helhet, om icke ett ord, när det ljudit, lämnade
plats åt ett annat.

Må min själ prisa dig i de timliga tingen, du Gud,
som skapat allt, men må hon icke bindas fast wid dem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 6 21:19:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free