Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Astrologi. Wännens död. Om det sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
8. Men tiden är aldrig owerksam, dess ström går
icke fruktlöst öfwer oss, utan har på själen en
förundranswärd inwerkan. Dagarne kommo och gingo och gåfwo
mig annat att hoppas, annat att minnas, och så småningom
hade mina gamla nöjen, som sorgen förjagat, återwunnit
sin plats hos mig. Därmed följde andra sorger, eller
rättare anledningar till nya sorger. Ty sorgen hade haft
så lätt att tränga in i mitt hjärtas djup, därför att jag
hade utgjutit min själ i sanden. Ty hwad annat är
det att älska en dödlig, så som om han icke skulle dö?
Mest hjälpte mig andra wänners tröst. Tillsammans
med dem älskade jag hwad som under den följande tiden
förblef min kärlek. Det war manikeernas wäldiga
fantasifoster och långwariga lögn — hwilken kittlade mina öron
och fördärfwade mitt sinne som en oren njutning. En
wän kunde dö bort från mig. Men den inbillningen dog ej.
Äfwen annat fängslade mitt sinne i wännernas lag,
samtal, skämt, ömsesidig wänlighet, gemensam läsning af
wackra böcker, lustigheter och uppmärksamhet mot
hwarandra, en tillfällig meningsskiljaktighet utan all
personlig udd — alldeles som när man icke är ense med sig
själf — tjänade till att krydda wårt samförstånd i de
flesta frågor. Vi lärde hwarandra och lärde af
hwarandra, längtade otåligt, när någon war borta, och togo
mot honom med glädje, när han kom. Så tar sig
hjärtats wänskap uttryck på tungan, i ögonen, på tusen
sätt, det ena wänligare än det andra; själarna sättas i
brand och samlas i en gemensam låga.
9. Detta är hwad man tycker så mycket om att erfara
hos sina wänner, att man anklagar sig själf, om kärleken
icke blir beswarad. Den begär ju i det yttre intet mer
än sådana tecken på hjärtlig wälwilja. Däraf sorgen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
