Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Faustus. Skepsis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Femte Boken.
Fanstus. Skepsis.
Augustini tjugunionde år. Kartago, Rom, Milano.
1. Mottag offret af mina bekännelser från min
tunga, som du skapat och uppwäckt att prisa ditt namn,
och hela alla mina ben att de må ropa: Herre, hwem
är dig lik? Den som bekänner sig för dig, gör det icke
för att omtala hwad som sker i hans inre, ty ditt öga
utestänges ej af hjärtats dörr, och din hand kan ej stötas
bort af människornas hårdhet. Du uppmjukar den, när
du will, med barmhärtighet eller straff, och “ingen kan
dölja sig för din hetta“. Må min själ prisa dig för att
älska dig, och bekänna för dig din misskund, för att prisa
dig. Utan uppehåll förkunnas ditt lof af hela din skapelse.
Människans ande prisar dig med sin egen mun, djuren
och tingen genom deras mun, som betrakta dem. Wår
själ reser sig från sin trötthet upp till dig, stödd på din
skapelse. Hon ilar fram till dig, som så underbart har
skapat allt. Där är wederkwickelse och sann styrka.
2. Må de ogudaktige i oro fly bort från dig! Du
ser dem, du urskiljer dem i deras mörker. Allt är skönt
omkring dem. Endast de äro fula. Men huru skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
